Dejtingapparna forandrar oss betydligt mer an vad som har framkommit i debatten, skriver Helena Granstrom

Hej, Vi har en ny app!

Forut att din app amna fortskrida fungera som det ar tankt behover du uppdatera till nyaste versionen. Klicka kungen knappen pro att fornya!

Om en faktum tycks all medverkande i den debatt som utlostes fran Goteborgs-Postens kulturchef Bjorn Werners kronika ifall ratade Tinderman besta overens: Den nya digitala dejtingekonomin inneha vinnare, och den har forlorare.

Sydsvenskan

Det ar emellertid en rattfram fraga vilka dessa ar – samtidigt Werner (GP, 2/1) framhaller de socialt forfordelade mannens sexuella elande gallande https://kissbrides.com/sv/heta-argentina-kvinnor/ den digitala arenan, inneha till exempel Expressens Anna Hellgren (13/1) visat gallande att dessa man knappt kan sagas vara mer drabbade an kvinnor i lagstatusyrken, snarare tvartom. Det koper forstas inte enbart om tillgangen till sex, utan ocksa ifall vem som i framat mening gynnas av strukturerna, men ej heller i den mer begransade fragan rader nagon samstammighet ifall orsakssambanden. Nar exempelvis Kristina Hedberg (DN, 6/1) menar att dejtingappar som Tinder ej gor nagot mer an befaster en redan gallande sexuell rangordnat system, betonar Johan Anderberg (HD-Sydsvenskan, 14/1) att detta blott ar partiell riktig: Att dejtingapparna ej enbart exploaterar ojamlikheten, utan i viss mening ocksa skapar den.

Den digitala relationsmarknaden ar, anser Anderberg, ytterligare ett exempel pa stordriftens hansynslosa logik: Precis som den lokala foretagaren gar omkull nar internethandeln nar byn, sa har den snyggaste killen kungen jobbet ej langre sa avsevart att anlanda med, darfor hans konkurrenter genast ar – som minst – alla andra man i laka stad.

Anderbergs betraktelse fran hur kapitalismens utslagningsmekanismer verkar dessutom kungen mansklig grad ar forstas uppbokat giltig – men jag betvivlar att den ar tillrackligt djuplodande. Att den digitala kulturen paverkar vara liv i genom hur vi rangordnas av dess algoritmer ar molnfritt, men den paverkar oss i minst jamstalld paverkad grad genom sin forskjutning fran hur vi uppfattar oss sjalva och varandra. Den dynamik som kannetecknar Tinder ar densamma som praglar den digitala existensen i stort: jaget konstrueras aktivt i genom preferenser och aktiviteter, relationer fortingligas och anvands som identitetsmarkerande tillhorigheter och kommunikation sker bara i former som medger total tillsyn. Den enda skillnaden ar att drivkrafterna gjorts mer explicita: Jag framstaller ej bara karna sjalv, utan jag utfor det i det uttalade syftet att det amna bli alskat.

Pa samma stig som jaget gallande jakt efter karlek tvingas gora sig till ett saljbart foremal, riktar det aven en motsvarande konsumistisk ogonkast mot sin omvarld: ”Aldrig”, skriver tekniksociologen Sherry Turkle apropa den digitala dejtingkulturen, ”har det vara lattare att spana pa potentiella romantiska partners som varor tillgangliga i overflod”. Och det ar arme jag tror att den kapitalistiska logiken nar djupare an hur sa Anderberg antyder, kungen ett metod som paminner om baksida av underben serietecknaren Liv Stromquist skildrar i sin ”Den rodaste rosen slar ut”: Den andre upphor att besta intressant som genuint annan, och far sin av vikt enbart i kraft fran att bidra jaget erkannande, ett identitetsbyggande attribut bland massa.

De algoritmer som bedomer anvandarens varde utifran vardet hos de konsument som tycker om henne, far med andra ord djupare konsekvenser an vilken karlekstorstande ansikte som dyker upp pa var skarm harnast: Den tycks vara sysselsatt aven i var personlig sjal. Vinnaren i denna nya stadga blir da, snarare an nagot enskilt befolkningssegment, ett tankesystem – namligen det som villigt spjalkar upp saval den egna personen som den andre till en uppsattning matbara egenskaper, och forhaller sig till relationer som en krasen anvandare.

En annan forfragan som ar presentator att fordroja sig intill ar den ifall attraktionskraft. Ifall det nu finns vissa grupper som gynnas pa andras bekostnad gallande en digitaliserad dejtingma personer som skulle ha gynnats i all fall? Ett tankevackande besvarande finns att hamta i den amerikanske biologens Richard O Prums aktuella ”Skonhetens evolution”, dar forfattaren aterger forskning om hur sa som uppfattas som attraktiv. Det visar sig att bedomningen av attraktivitet sker i manga steg, och mycket med direkt motsatt utfall.

Spann en forsta ytlig visuell revision – svajpa hoger eller vanster – tenderar skonheten att besta mer eller mindre objektiv, i den bemarkelse att de flesta folk ar overens om hur sa som ska uppfattas som attraktivt. Men, och detta ar det intressanta: intill mer komplext socialt samspel omprovas detta forsta intryck pa subjektiva grunder, med resultatet att asikterna gar franskilda pa ett slumpmassigt fordelat fason. Av det skalet, anger forskarna, ar det mojligt ”for omkring allihopa att ha relationer dar bada parterna uppfattar varandra som unikt begarliga”.

Vilken typ av tilldragning som ar tankbar pa Tinder borde besta uppenbart, och i denna fras har Anderberg fullstandigt precis, nog till och med mer precis an han anar, forut i den digitala dejtingvarlden gynnas den klassiska skonheten ej enkom av databolagens algoritmer, utan av deras vaxelspel med var speciell evolutionara programmering. Men verkligt oroande blir detta forst nar man lamnar svajpandet darhan och betraktar den mer generell framsteg som pagar runt oss, i vilken faktisk, aktiv humanistisk narvaro i allt hogre grad ersatts med digital franvaro.

Genom att forsamra det manskliga sociala samspelet kungen det metod som genast sker, riskerar vi med andra ord att tomma samt mojligheten till autentisk ingaende foralskelse, och till en tilldragning som nar djupare an till en schematisk kritik fran estetisk symmetri. Till en atra som tar kroppen i besittning, men som i viss fras harror fran sjalen: och finns det nagot som kan laka den till kvantifierbarhet styckade kottkropp som vi latit oss sjalva forvandlas till, sa ar det gott en sadan.

Anderberg aterger en passage klocka den franske forfattaren Michel Houellebecqs senaste bok ”Serotonin” pro att illustrera sin tes att sexuell frojd i och med den digitala revolutionen riskerar att bli en bonus forbehallen en snav elit. Sjalv tanker sjalv snarare kungen ett citat ur romanen ”Elementarpartiklarna”, skriven fjarran fore dejtingapparnas intag, ifall hur samtidens individ gjort det romantiska umganget till en fritidssyssla, en sorts noje i vantan gallande ett kommande avromantiserat fornuftsaktenskap, till cirka jambordig delar standig fran sexuell och narcissistisk gladje. ”Naturligtvis”, konstaterar forfattaren, ”har hon pa sa forstandig franhant sig all opportunitet till valgang.”